SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bang adjektiv ~t ängslig mindre brukl.admin.psykol.bang (för ngn/ngt)sedan 1496Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornafornsv. bang ’rädd’; av ty. bange med samma betydelse, till prefixet be- och an­ge ’förskrämd, rädd’; besl. med ånger, ångest
2bang substantiv ~en ~ar bang·enknall från flyg­plan som passerar ljud­vallen trafik.ljudbangsedan 1956av eng. bang ’banka, slå; slag; bang’; trol. av nord. urspr., jfr fornsv. banka, fornnord. banga ’slå’