publicerad: 2021  
bann bannet, plural bann, bestämd plural bannen
bann·et
substantiv
delvis historiskt sär­skilt i vissa ut­tryck utstötning ur (kyrkans) gemenskap
(i) bann
Henrik VIII av Eng­land blev lyst i bann av påven efter sin skils­mässa
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ban; gemensamt germanskt ord, urspr. 'förbud; på­bud', var­av medeltidslat. bann´um 'bötesstraff; kyrkligt straff'