publicerad: 2021  
maximum maximet el. maximum el. maximumet, plural maxima el. maximum, bestämd plural maxima el. maximumen
max·im·um·et
substantiv
max´imum
● sällan bestämd form största möjliga värde in­om om­rådet i fråga; spec. för matematiska funktioner
MOTSATS minimum
(någots) maximum
maximum (av/för något)
maximum (av något)
maximum (för något)
1000 kronor är maximum för vad vi kan sträcka oss till; han är ung – han har än­nu inte nått sitt maximum; funktionen når sitt maximum i origo
○ äv. mycket stort värde eller mått
han klarade upp­giften med ett maximum av effektivitet
○ ibland i fråga om luft­tryck högtryck
barometermaximum
○ äv. i adverbiell an­vändning högst
maximum 500 kronor går bo­laget med på att betala
belagt sedan 1800; av lat. ma´ximum med samma betydelse, urspr. neutrum av ma´ximus 'störst', till ma´gnus 'stor'; jfr ur­sprung till magnum, maxim