SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ba`sa verb ~de ~t bas·ar1ut­öva för­manskap särsk. vid manuellt arbete el. sport arb.hon basar för ett ambitiöst gänghan basade över 150 manbasa för/över ngn/ngtsedan 1940till 1bas 3 2ge stryk åld.pedag.basa ngnsedan 1603av samma urspr. som basa 3; jfr avbasning 3ibl. med partikelnin mjuka upp genom upp­hettning vanligen med ånga; med avs. på trä­detaljer som ska böjas tekn.basa in spantenbasa (in) ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. basa ’värma, hetta upp’ 4i vissa ut­tryck rusa (i­väg) o­kontrollerat vard.rum.basa i­vägbasa ngnstanssedan 1769av samma urspr. som basa 3 Subst.:vbid1-114556basande, basning (till 2 + 3)