SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
basi´lika substantiv ~n basilikor bas·il·ik·an1större rektangulär kyrko­byggnad som är in­delad i längs­gående skepp (av­delningar) med mitt­skeppet högst enl. en stil med rötter i den tidigaste kyrkoarkitekturen arkit.relig.rum.JFRcohyponymcentralkyrkacohyponymrundkyrka sedan 1904av lat. basi´lica ’kungshus; offentlig byggnad’; av grek. basilike´ (stoa´) ’kunglig (boning)’; jfr basilisk 2en krans­blommig krydd- och medicinal­växt bot.kokk.äv. om mot­svarande kryddapasta med färsk basilika och oliversedan 1538av samma urspr. som basilika 1