publicerad: 2021  
bedrövelse bedrövelsen bedrövelser
be·dröv·els·en
substantiv
bedrö´velse
● ned­stämt sinnes­tillstånd
JFR ledsnad
(till någons) bedrövelse (till) bedrövelse (för någon)
bedrövelse (över något/att+verb/sats)
bedrövelse (över något)
bedrövelse (över sats)
bedrövelse (över att+verb)
till hans stora bedrövelse sade hon nej
○ äv. om till­stånd som vållar ned­stämdhet
en tröst i bedrövelsen
efter sju sorger och åtta bedrövelser se sorg
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska bedrövilse