SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bedra´ äv. åld. bedra´gabedra´ga verb bedrog bedragit bedragen bedragna, pres. bedrar äv. åld. bedrager be·drag·it1handla svek­fullt eller vilse­ledande mot ngn, särsk. för att vinna egen för­del komm.JFRcohyponymnarracohyponymlura 1cohyponymgäckacohyponymsvikacohyponymbluffa partiet bedrog sina väljare○spec. i fråga om ekonomiska brottsläktingarna bedrog honom på arvet○äv. bildligt om icke-levande före­teelserverka vilse­ledande han såg hederlig ut, men skenet bedrogstatistiken bedrarbedra (ngn (på ngt))sedan 1507brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. bedragha; efter lågty. bedregen med samma betydelse, med ombildn. efter dra 2begå sexuell o­trohet mot komm.den bedragne äkta mannenhan bedrog henne med en annanbedra ngn (med ngn)sedan 1830Subst.:vbid1-115019bedragande; bedrägeri (till 1) Världen vill bedragas.Efter ett lat. och tyskt ordspråk, anv. bl.a. av Luther i en känd predikan