SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bedui´n substantiv ~en ~er bedu·in·enarab som lever nomadiskt i öknar och på stäpper i Främre Asien och Nord­afrika yrk.beduinstamkamelen är beduinernas viktigaste djursedan ca 1750via fra. av arab. badawi, plur., ’ökeninnevånare’, till badw ’öken’