publicerad: 2021  
befria befriade befriat
verb
befri´a
1 spec. i politiska samman­hang lös­göra ur under­tryckt eller in­stängt till­stånd orsakat av något tvång eller dylikt som in­skränker handlings­friheten
SE befrielse 1 JFR frita 1, rädda, undsätta
befriare
någon befriar någon/något (från/ur något)
någon befriar någon (från något)
någon befriar någon (ur något)
någon befriar något (från något)
någon befriar något (ur något)
befria fångarna; Dan­mark och Norge befriades i maj 1945
○ äv. bildligt i fråga om andliga hinder etc.
befria sitt känslo­liv
belagt sedan 1627; av lågtyska bevrien med samma betydelse
2 låta slippa full­görande av viss skyldighet eller dylikt
SE befrielse 2 JFR frita 2, förskona
arbetsbefriad; skattebefriad
någon befriar någon/något från något/att+verb
någon befriar någon från något
någon befriar någon från att+verb
någon befriar något från något
någon befriar något från att+verb
han blev befriad från militär­tjänst; pensionärer är befriade från av­gift
belagt sedan 1544
3 lösgöra från vissa oönskade delar
någon befriar någon/något (från något)
någon befriar någon (från något)
någon befriar något (från något)
sillen befrias från skinn och ben
○ äv. ironiskt
humorbefriad; intelligensbefriad
ett konst­verk helt befriat från smak och stil
belagt sedan 1753
befriabefriande