publicerad: 2021  
bege sig begav, begett el. begivit, presens beger
be·gett sig
verb
bege´ sig
1 på­börja sin färd mot an­givet mål etc.
någon beger sig någonstans
bege sig hem­åt; bege sig utom­lands; bege sig till sitt arbete; bege sig ut i vild­marken; bege sig på bröllops­resa
○ äv. med ton­vikt på sättet
bege sig på vild flykt
belagt sedan början av 1500-talet (Skrå-Ordningar); fornsvenska begiva sik; av lågtyska sik begeben med samma betydelse
2 något ålderdomligt vanligen opersonlig konstruktion, pret.; i ett få­tal ut­tryck inträffa
det begav sig (sätt)
det begav sig inte bättre än att hon ramlade i sjön
○ spec. i ett ut­tryck för att något speciellt händer
ni som missade gäst­föreläsaren när det begav sig har chansen att höra henne nästa vecka
belagt sedan 1526; efter tyska es begab sich 'det begav sig', vilket åter­ger grek. egen´eto med samma betydelse (i Nya testamentet)