SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
beklä´da äv. beklä´beklä´ verb beklädde beklätt, pres. bekläder äv. beklär be·kläd·er, be·klär1förse med kläder mindre brukl.kläd.bekläda ngn (med ngt)sedan 1740av lågty. bekleden med samma betydelse; jfr klä(da) 2förse (byggnad, an­läggning e.d.) med täckande eller skyddande hölje tekn.en stomme beklädd med smala tegel­stenarjordsluttningen bekläddes provisoriskt med ris och halmbekläda ngt (med ngt)sedan 15883inne­ha viss tjänst el. visst ämbete formelltadmin.bekläda ordförande­postenibl. äv.till­dela viss tjänst etc. formellthan bekläddes med ett högt ämbetebekläda ngt, bekläda ngn med ngtsedan 1614Subst.:vbid1-115755beklädande, vbid2-115755beklädning