SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bekran´sa verb ~de ~t be·krans·arom­ge med kransar el. med ngt som bildar krans, vanligen som ut­smyckning kläd.segraren bekransadesflickan bekransade sitt håräv. all­männareomge ngt högt.sjön bekransades av löv­skogbekransa ngn/ngtsedan 1650Subst.:vbid1-115803bekransande, vbid2-115803bekransning