publicerad: 2021  
bekväm bekvämt bekväma
be·kväm
adjektiv
bekvä´m
1 an­genäm och vilsam
JFR komfortabel
bekväm (för någon) (att+verb)
bekväm (med någon/något/att+verb/sats)
bekväm (med någon)
bekväm (med något)
bekväm (med sats)
bekväm (med att+verb)
en bekväm fåtölj; bänkar i bekväm arbets­höjd; hon gjorde det bekvämt för sig i soffan; sitta bekvämt (adverbial)
○ äv. som kräver föga an­strängning
han till­grep den bekväma ut­vägen att svara på en annan fråga; det är bekvämast att göra som alla andra gör
○ ibland äv. om person väl till mods, av­spänd
en del av spelarna kände sig inte riktigt bekväma i lagets nya match­tröjor; hon kände sig inte bekväm på den nya arbets­platsen; efter ungefär ett år började han känna sig bekväm i sin yrkes­roll
belagt sedan 1582; av lågtyska bequeme med samma betydelse; besläktat med 2komma!!; eg. 'lämplig att komma'; jfr fornsvenska bekvämber 'lämplig; hanterlig', isl. kvæmr 'som kan komma'
2 som und­viker an­strängningar särsk. för kroppen; om person
JFR lat, maklig
bekvämlighet
sedan han skaffade bil har han blivit allt­mer bekväm av sig
belagt sedan 1749