publicerad: 2021  
belevad belevat belevade
be·lev·ad
adjektiv
bele´vad
som har fint umgänges­sätt om person, särsk. man
belevad (mot någon)
han var ständigt lika belevad och artig
äv. om handling och dylikt
ett belevat upp­trädande
belagt sedan 1716; av lågtyska belewt, eg. 'om­tyckt' (tyska beliebt), äv. 'hövlig, med fint sätt'; jfr ur­sprung till ljuv