SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bemö´dande substantiv ~t ~n be·möd·and·etofta plur. mödosamt ut­fört arbete vanligen i syfte att upp­nå ngt spec. mål tid.JFRcohyponymförsök 1 medlaren miss­lyckades i sina bemödandenbemödanden (att+V), bemödanden (om ngt/att+V)sedan 1740