publicerad: 2021  
bemöta bemötte bemött, presens bemöter
verb
bemö´ta
1 upp­träda (på visst sätt) mot någon
JFR möta 2
någon bemöter någon/något (med något/sätt)
någon bemöter någon (med något)
någon bemöter någon (med sätt)
någon bemöter något (med något)
någon bemöter något (med sätt)
han bemöter alla kunder med samma artighet och respekt
○ äv. med av­seende på abstrakta före­teelser
yttrandet bemöttes med tystnad; de ville i det längsta und­vika att bemöta våld med våld
belagt sedan 1723; av lågtyska bemoten 'möta; bemöta'
2 gå i svaro­mål mot
JFR möta 4
någon bemöter någon/något (med någon/något)
någon bemöter någon (med någon)
någon bemöter någon (med något)
någon bemöter något (med någon)
någon bemöter något (med något)
bemöta sin menings­motståndare; den an­gripne politikern vägrade att bemöta in­sändaren
○ äv. mer konkret
oppositionen bemöttes med tvångs­lagar och hemlig polis
belagt sedan 1716
bemötabemötande