SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
berö´ring substantiv ~en ~ar be·rör·ing·en1(lätt) kontakt särsk. mellan levande varelse och före­mål relig.tid.man bör inte stapla burkarna så att de rasar vid minsta beröringibl. med före­ställning om över­föring av kraftde trodde att pojken hade blivit frisk genom magikerns beröringofta bildligtbekantskap, um­gänge hon vill inte ha någon beröring med honomett problem som personalen ofta kommer i beröring medberöring (av/med ngn/ngt)sedan 18122om­nämnande mindre brukl.komm.tid.beröringen av miljö­problemen är helt flyktig i bokenberöring (av ngn/ngt)sedan 1825