SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bergek [ber`j-] substantiv ~en ~ar berg|­ek·enen låg­växt, buskartad ek som växer i klippig och snårig skogs­terräng bl.a. i Sydsverige bot.SYN.synonymvinterek bergekens blad är blankt grönasedan 1963