SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bese´ verb besåg ~tt, pres. ~r be·ser●se på (ngt) i syfte att studera det; med avs. på före­mål el. före­teelse som väcker ny­fikenhet, intresse etc. ngt formelltkomm.här kan man bese kyrkans berömda glas­mosaikbese ngtnärmare besettvid närmare kontroll​ närmare besett var det bara 30 % god­kända på provet sedan 1526jfr fornsv. bese ’till­se; besiktiga’ Subst.:beseende