publicerad: 2021  
besittning besittningen besittningar
be·sitt·ning·en
substantiv
besitt´ning
1 knappast plur. faktiskt förfogande över före­mål el. abstrakt före­teelse
SE besitta JFR innehav
besittningsrätt
(i) besittning (av något)
universitetets natur­vetenskapliga institutioner tog de nya lokalerna i besittning; generalerna satte sig i besittning av makten; hon visade sig vara i besittning av en stor talang
○ ibland i mots. till formell ägande­rätt juridik
osjälvständig besittning; medelbar besittning
belagt sedan 1510 (öppet brev utfärdat av lagmannen i Västergötland Ture Jönsson om förbund mot kung Hans (Sveriges traktater)); fornsvenska besitning
2 landområde som ut­gör någons ägo­del utan­för de eg. in­vånarnas kontroll
○ sär­skilt om kolonier etc. i förhållande till moder­landet mest historiskt
Sveriges besittningar på andra sidan Öster­sjön under 1600-talet; Portugal från­trädde sina afrikanska besittningar
belagt sedan 1790