SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bes´man substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en besm·an·ettyp av äldre, enkel handvåg bestående av en häv­stång med flyttbar upphängningspunkt mest histor.tekn.sedan 1291öppet brev utfärdat av Magnus Ladulås med föreskrifter om ölänningarnas skatt (Svenskt Diplomatarium)fornsv. bisman, besman; trol. av ry. bezmen med samma betydelse