publicerad: 2021  
bespara besparade besparat
verb
bespa´ra
1 låta (någon) slippa
någon besparar någon/något något/att+verb
någon besparar någon något
någon besparar någon att+verb
någon besparar något något
någon besparar något att+verb
man bör bespara barnen långa och besvärliga skol­vägar
○ ofta refl. (ibland ironiskt)
han besparade sig ingen möda; den sista elakheten kunde du ha besparat dig
belagt sedan 1723; efter lågtyska besparen
2 mindre brukligt vanligen perfekt particip lägga undan (till­gångar) för fram­tida behov
JFR spara 1
besparing
något är besparat (av någon)
besparade medel
belagt sedan 1545
besparabesparande