SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
best [bes´täv.be´st] substantiv ~en ~ar best·envarelse med skräck­injagande ut­seende och upp­trädande särsk. om djur el. fantasivarelser zool.ibl. äv. om människorhon blev an­tastad av ett par bestar i tunnel­banansedan 1526av lågty. best med samma betydelse; av lat. be´stia ’djur’; jfr bestialisk