publicerad: 2021  
beställa beställde beställt, presens beställer
verb
beställ´a
1 i för­väg försäkra sig om vara, tjänst el. annan nyttighet som inte omedelbart kan levereras etc.
SE beställning JFR boka 1, reservera, tinga
beställare; avbeställa; förhandsbeställa; måttbeställa
någon beställer något (hos någon/något) (åt/till någon/något)
någon beställer något (hos någon) (till någon)
någon beställer något (hos någon) (till något)
någon beställer något (hos någon) (åt någon)
någon beställer något (hos någon) (åt något)
någon beställer något (hos något) (till någon)
någon beställer något (hos något) (till något)
någon beställer något (hos något) (åt någon)
någon beställer något (hos något) (åt något)
beställa tid hos doktorn; beställa nytt kör­kort; beställa två lass mat­jord; försvaret beställde ett nytt stridsflygplan
○ spec. (försvagat) på restaurang eller dylikt
hon beställde en pizza och en öl
belagt sedan 1542; fornsvenska beställa 'ställa i ordning; ut­rätta'; av lågtyska bestellen med samma betydelse, urspr. 'om­ringa; om­ge'
2 mindre brukligt nästan en­bart infinitiv hålla på att syssla med något
JFR bestyra
någon beställer något (med någon/något)
någon beställer något (med någon)
någon beställer något (med något)
hon har för mycket att beställa
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan
beställabeställande