SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bestört´ adjektiv, neutr. ~ be·störtsom har bragts ur fattningen av ngn o­trevlig händelse e.d. admin.psykol.JFRcohyponymhäpencohyponymförskräckt de var bestörta över hans ut­brottäv. om handling o.d.bestörta ropbestört (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1656av lågty. bestört med samma betydelse, eg. ’om­tumlad’