publicerad: 2021  
besvärja besvor äv. besvärjde, besvurit äv. besvärjt, besvuren äv. besvärjd, besvurna äv. besvärjda, presens besvär äv. besvärjer
be·svur·it
verb
besvär´ja
1 ut­tala magiska ord för att försöka vinna makt över ande­väsen, natur­krafter etc.
besvärjande; besvärjelse; besvärjning
någon besvärjer någon/något (med något)
någon besvärjer någon (med något)
någon besvärjer något (med något)
besvärja de onda andarna
äv. bildligt betvinga
hela sitt vuxna liv har han försökt besvärja sin dödsskräck
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska besväria; av lågtyska besweren med samma betydelse; jfr ur­sprung till svära
2 något hög­tidligt intensivt vädja till
någon besvärjer någon (om något) någon besvärjer någon (att+verb)
han besvor henne att inte lämna honom
belagt sedan 1541