publicerad: 2021  
beteckna betecknade betecknat
verb
beteck´na
1 ut­göra tecken för eller på någon (abstrakt) före­teelse
något betecknar något (med något)
x och y betecknar obekanta; rött ljus betecknar stopp
belagt sedan 1487–96 (Heliga Birgittas uppenbarelser); av lågtyska betekenen med samma betydelse; jfr ur­sprung till teckna
2 kunna beskrivas som någon ut­veckling etc.
något betecknar något
Röda rummet betecknar genom­brottet för den svenska romanen
ibland äv. ålderdomligt förebåda
mycket rönn­bär betecknar en kall vinter
belagt sedan 1830; 1615 i bet. 'förebåda'
3 kort­fattat beskriva eller värdera
någon betecknar någon/något (som någon/något/adj)
någon betecknar någon (som adj)
någon betecknar någon (som någon)
någon betecknar någon (som något)
någon betecknar något (som adj)
någon betecknar något (som någon)
någon betecknar något (som något)
han betecknade partiets val­löften som föga tro­värdiga
belagt sedan 1840
betecknabetecknande