SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
be´tel substantiv ~n ett njutnings­medel som består av krossad betel­nöt och blad av betel­peppar som viks till en tugg­buss till­sammans med bränd kalk m.m. kokk.betel tuggas bl.a. i Indiensedan 1705av port. betel med samma betydelse; av malayalam (indisk dial.) vettila ’enkelt, naket blad’