publicerad: 2021  
betrakta betraktade betraktat
verb
betrak´ta
1 se på (någon/något) noga eller lång­varigt vanligen för att ut­vinna kunskaper el. skönhets­värden
JFR beskåda
betraktare
någon betraktar någon/något
någon betraktar någon
någon betraktar något
han betraktade henne upp­märksamt; man kan betrakta målningen hur länge som helst; katten betraktade dem med uttrycks­lös blick
○ äv. bildligt ta under över­vägande, studera
frågan måste betraktas i ett internationellt perspektiv; närmare betraktat är problemet inte så enkelt; betrakta följande ekvation
○ sär­skilt i fråga om djupare andligt över­vägande
låt oss betrakta följande bibel­ord
belagt sedan trol. mitten av 1300-talet (Åbo domkyrkas Svartbok); fornsvenska betrakta 'betrakta; över­väga; tänka på'; av lågtyska betrachten 'ta i över­vägande'; jfr ur­sprung till trakta
2 bedöma på visst sätt som fram­går av samman­hanget
SE betraktelse 2 JFR anse
någon betraktar någon/något som någon/något/adj
någon betraktar någon som adj
någon betraktar någon som någon
någon betraktar någon som något
någon betraktar något som adj
någon betraktar något som någon
någon betraktar något som något
vi betraktar problemet som löst; hon betraktades som tro­värdig
belagt sedan 1753
betraktabetraktande