publicerad: 2021  
bevänt ingen böjning
be·vänt
adjektiv
bevän´t
● endast predikativt i nekande el. frågande ut­tryck som har viss kvalitet eller ut­sträckning som fram­går av samman­hanget
sätt bevänt med någon/något
sätt bevänt med någon
sätt bevänt med något
hur är det bevänt med kulturintresset?; det blev inte mycket bevänt med hans studier
belagt sedan 1494 (brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska bevänt; av lågtyska bewent med samma betydelse, eg. perfekt particip av bewenden 'förhålla sig; bero'; jfr ur­sprung till 2vända