SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bevä´pna verb ~de ~t be·väpn·arofta perf. part. ut­rusta (ngn eller ngt) med vapen mil.JFRcohyponymväpna pistolbeväpnadden tungt beväpnade kravall­polisenen primitivt beväpnad bonde­arméfolk­massan beväpnade sig med gat­stenaräv. ut­vidgatut­rusta med ngt hjälp­medel blomman är så liten att den endast kan studeras med beväpnat ögaäv. bildligt (ofta refl.)vi måste beväpna oss med tåla­modbeväpna ngn/ngt (med ngt)beväpnad till tändernasetand 1 sedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. beväpna Subst.:vbid1-118341beväpnande, beväpning