publicerad: 2021  
bevisa bevisade bevisat
verb
bevi´sa
1 sär­skilt juridik, logik och matematik oemotsägligt fast­ställa riktigheten av något på­stående eller dylikt, vanligen genom fram­läggande av fakta el. genom logiskt resonemang
JFR överbevisa
motbevisa
någon bevisar något/sats
någon bevisar något
någon bevisar sats
bevisa att vinklarna A och B är lika!; den till­talade behöver inte bevisa sin oskuld, efter­som det är åklagarens sak att bevisa hans skuld; kan du bevisa riktigheten av ditt på­stående?
○ äv. om fakta, resonemang etc. ut­göra bevis för
något bevisar något/sats
något bevisar något
något bevisar sats
ut­vecklingen bevisar att jag hade rätt
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska bevisa; av lågtyska bewisen med samma betydelse; jfr ur­sprung till 2visa 1
2 något ålderdomligt ge omisskännligt tecken på
bevisa (någon) något
konungen bevisade kammar­herren sin ynnest
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
bevisabevisande, bevis