publicerad: 2021  
bibel bibeln biblar
bibl·ar
substantiv
bi´bel
1 vanligen bestämd form sing. och med versal den heliga skriften in­om kristenheten (Gamla och Nya testamentet) och judendomen (Gamla testamentet)
Bibeln är Guds ord; Bibeln eller Den heliga skrift; mor­mor satt och läste Bibeln
○ ofta bildligt vanligen ej med versal skrift som är obestridd auktoritet in­om sitt om­råde
tid­skriften var i många år jazz­älskarnas bibel; Maos lilla röda var en bibel för den nya vänstern
○ äv. i ett ut­tryck för ill­villig läsning eller dylikt
NN har läst mitt in­lägg som fan läser Bibeln
belagt sedan 1528: Biblien, 1746: Bibelen, 1836: Bibeln; 1839 i bildlig bemärkelse; via medeltidslat. av grek. bibli´a '(små) böcker', till bib´los 'papyrus; rulle; bok'
2 bok som inne­håller texten till de kristnas eller judarnas heliga skrift vanligen i något karakteristiskt ut­förande
bibelpapper; barnbibel; familjebibel; konfirmationsbibel
han lade handen på bibeln och svor eden
belagt sedan 1620 i sin nuv. form