SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bi`hustru substantiv ~n ~r bi|­hustrur·na●hustru som har under­ordnad ställning i förhållande till den förnämsta hustrun i ett polygamt förhållande i fråga om äldre el. utom­europeiska förh.samh.yrk.JFRcohyponymkonkubin kalifens vackraste bihustruen bihustru (till ngn)sedan 1747