publicerad: 2021  
sena senan senor
sen·an
substantiv
se`na
vit­glansig, seg bind­vävs­tråd som fäster (del av) muskel vid skelettets ben
senhinna; senknut; akillessena; bindsena; hälsena; knäsena
han råkade slita av en sena; kalv­köttet var fullt av senor
ofta om en­staka tråd med viss an­vändning; nu­mera ofta äv. om imitation i annat material
natursena; nylonsena
en racket med hårt strängade senor; hon band om köttet med en sena
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska sina; gemensamt germanskt ord, besläktat med sno