publicerad: 2021  
bingo bingon
substantiv
[biŋ´go]
1 ett hasard­spel som bygger på lotteriets princip vanligen med relativt begränsade in­satser och vinster
bingobricka; bingohall
många idrotts­föreningar är beroende av in­komsterna från bingon; spela bingo
belagt sedan 1961; av engelska bingo med samma betydelse, trol. sammansmältning av brandy 'konjak' och stingo 'starkt öl'
2 vinst­läge i bingo­spel när alla nummer på brickan har fallit ut
SE bingo 1
bingo (för någon/något)
bingo (för någon)
bingo (för något)
han fick bingo
○ äv. bildligt om lyckade ut­fall i all­mänhet, ibland som ut­rop
det blev bingo för klubben som vann både serien och cupen
belagt sedan 1960-talet