SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
binn`ikemask substantiv ~en ~ar binn·ike|­mask·entyp av platt­mask som lever som parasit i tarm­kanalen hos ryggrads­djur, äv. hos människan med.zool.SYN.synonymbandmask breda binnikemaskeno­beväpnade binnikemaskensedan 1740till lågty. bindiken, diminutiv till binde ’(en) binda’, och 1mask