SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bi`sats substantiv ~en ~er bi|­sats·ensats som fungerar som sats­del i en annan sats vanligen in­ledd av särsk. binde­ord och känne­tecknad av spec. ord­följd rum.språkvet.JFRcohyponymhuvudsats tidsbisatsvillkorsbisatsi bisatser står ”inte” fram­för första verbetde flesta bisatser in­leds av ”att”, ”som” eller ”om”den hög­tidliga prosan ut­märktes förr av de konst­fullt flätade bisatsernaäv. ngt ut­vidgat om yttrande i förbi­gående e.d.han erkänner själva faktum i en bisatsen författare som kan skildra ett människo­öde i en bisatssedan 1804Se stilruta för mening.