publicerad: 2021  
bjäbba bjäbbade bjäbbat
verb
bjäbb`a
● var­dagligt ibland med partikelnemot tala oavbrutet och tröttande och ofta säga emot
någon bjäbbar (emot)
någon bjäbbar (om någon/något/sats)
någon bjäbbar (om någon)
någon bjäbbar (om något)
någon bjäbbar (om sats)
ta på dig hjälmen nu och bjäbba inte emot!
belagt sedan ca 1580; ljud­härmande; urspr. om hundars gläfsande
bjäbbabjäbbande, bjäbb