publicerad: 2021  
stam stammen stammar
stamm·en
substantiv
stam´
1 central del av en växt som bär (grenar och) blad vanligen ovan jord och upp­rätt; särsk. om denna del på träd
björkstam
tallarnas raka stammar; palmernas smäckra stammar; trädets rot, stam och krona; lianernas slingrande stammar
äv. om central del av annan före­teelse med förgreningar
hjärnstam; nervstam
belagt sedan 1611; fornsvenska stam; av lågtyska stam(me) 'trädstam; folkstam'
2 mest vid beskrivning av äldre el. utom­europeiska förhållanden (väl samman­hållen) folk­grupp som dock inte ut­gör en stat
JFR klan
folkstam; nomadstam
stammens hövding; de germanska stammarna; i Gamla testamentet berättas om Israels tolv stammar
av (den) gamla stammen som håller på gamla seder och brukhan var en läkare av den gamla stammen med bred social fram­toning och stor klinisk erfarenhet
belagt sedan 1523
3 vanligen i sammansättn. upp­sättning djur som lever in­om visst om­råde t.ex. ett land
rovdjursstam; vargstam; viltstam; älgstam
äv. om tamdjur som är besläktade
ett halv­blods­sto av bra stam
äv. om en stor grupp av besläktade djur (mellan rike och klass) i zoologiska klassificerings­system
hunden hör till stammen ryggsträngs­djur
belagt sedan 1871
4 del av ord som blir kvar när böjnings­ändelser av­lägsnats och i de flesta fall är gemensam för alla ordets böjnings­former
JFR rot 4
stammen i "köper" är "köp"
belagt sedan 1801
Det är en ros ut­sprungen
av Davids rot och stam. Psalm­boken 113:1 (efter en tysk katolsk julsång från 1500-talet)