publicerad: 2021  
bländande ingen böjning
bländ·ande
adjektiv
blän`dande
● som ut­strålar starkt ljus som skulle kunna sätta syn­förmågan ur funktion
bländande (att+verb)
ett bländande våg­glitter
○ vanligen bildligt utom­ordentligt skicklig eller fram­stående
flera av skåde­spelarna gjorde bländande prestationer; bländande spel av hemma­laget
○ spec. i adverbiell an­vändning så att man nästan bländas
bländande vita tänder
belagt sedan 1808