SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1blå`sa verb blåste blåst, pres. blåser blås·er1vanligen i opers. konstruktion naturligt strömma fram luft (parallellt med jord­ytan) på grund av lufttrycksskillnader meteorol.JFRcohyponymfläkta 1cohyponymstorma 1 det regnade och blåstedet blåste full stormibl. med ton­vikt på förändring, särsk. ökningvanligen med partikel, särsk.på, upp det blåste upp till stormdet blåser påofta äv.vanligen med partikel, t.ex.bort, i­gen, ner, om­kull följa med eller drivas av strömmande luft papperen blåste bortträdet har blåst nerfönstret blåste i­genflagg­stången blåste om­kulläv. bildligtråda upp­ståndelse det har all­tid blåst kring den berömde advokatenäv.med partikelnöver sluta råda upp­ståndelse skandalen valsar runt i tidningarna just nu, men det blåser snart överdet blåser (ngt), det blåser (upp) (till ngt), det blåser (på), blåsa (bort/igen/ner/omkull)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. blasa, bläsa; gemens. germ. ord, besl. med lat. fla´re ’blåsa’ 2ofta med partikel, särsk.bort verka genom att rikta luft­ström mot ngt; med naturliga el. konst­gjorda medel med.tekn.zool.blåsa bort dammetblås på soppan så att den kallnar!hon blåste håret torrt med fläktenpappa får blåsa på såret!spec.ibl. med partikelnut åstad­komma eller bearbeta (ngt) med luft­ström bessemerblåsningblåsa eld i spisenblåsa glasblåsa tack­järnblåsa ut ljusetspec. äv.med partikelnupp ut­vidga genom att till­föra luft blåsa upp ballongenpaddan blåste upp sigäv. bildligtmed partikelnupp få (ngt) att verka större och viktigare än det är en bagatell som blåstes upp av kvälls­pressenblåsa (på ngt), blåsa (bort/ut) ngt, blåsa (upp ngt)bli blåst på konfektensekonfekt bli blåst på ngtbli lurad på ngtvard.vid en svarttaxiresa blev hon blåst på alla sina kontanter sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen3fram­bringa ljud eller toner med hjälp av fram­pressad luft­ström genom (blås)instrument, vissel­pipa etc. musikblåsorkesterblåsa trumpetäv. med avs. på resultatetblåsa en konsertäv. ngt ut­vidgatdomaren blåste straff­sparkblåsa (ngt) (på/i ngt)blåsa faran överse1fara sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Subst.:vbid1-121720blåsande, blåsning (till 2 + 3), blåst (till 1) Movitz blåste en konsert på Tre Byttor en afton, se’n balen var sluten.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 51
2blå`sa substantiv ~n blåsor blås·an1rundad bildning (på hud) som inne­håller vätska och som orsakats av retning el. infektion med.blåsbildningbrännblåsamånga fick blåsor under fötterna av långmarschenäv. om hålighet orsakad av luft, gas e.d.en blåsa i fönster­glasetsedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. blasa; av lågty. blase med samma betydelse; besl. med 1blåsa 2(rundad) anatomisk bildning för vätska eller gas in­uti organism med.gallblåsasom själv­ständigt ord särsk. om urin­blåsantömma blåsansedan 15383rundad an­ordning av lätt material luftig el. svävande ngt vard.kläd.sjö.JFRcohyponym2blåsa 1 spinnakern kallas ofta för blåsan av kapp­seglaresärsk. om klänningfestblåsaäv. bildligt om person (i sammansättn.)högfärdsblåsasedan 1892 i bet. ’fest­klänning’