SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blå`sinstrument substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en blås|­in·stru·ment·ettyp av musik­instrument där tonen bildas av en luft­ström som passerar ngn förträngning musikJFRcohyponymstränginstrument mässingsblåsinstrumentträblåsinstrumenttill blåsinstrumenten hör bl.a. trumpeten, flöjten och klarinettensedan 1731