tryckår: 2009
blå`sinstrument
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
blås|in·stru·ment·et●typ av musikinstrument där tonen bildas av en luftström som passerar ngn förträngning
musikJFRcohyponymstränginstrument
mässingsblåsinstrumentträblåsinstrumenttill blåsinstrumenten hör bl.a. trumpeten, flöjten och klarinettensedan 1731
