publicerad: 2021  
blånor plural
blån·or
substantiv
blå`nor
● kort, spinnbart fiber­material som av­skiljs vid bearbetning av lin och hampa
blångarn; blåntott
belagt sedan slutet av 1400-talet (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare); fornsvenska blanar, plur., utvidgning av blar 'blår'; ev. besläktat med blöja