publicerad: 2021  
blancmangé blancmangén blancmangéer
blanc·mangé·er
substantiv
[blaŋmaŋ∫e´]ljust sj-ljud
en dessert av visp­grädde med frukt­bitar stelnad med hjälp av gelatin
belagt sedan 1822; av franska blanc-manger med samma betydelse, till blanc 'vit' och fornfranska mangier 'mat'; jfr ur­sprung till blank