publicerad: 2021  
blek blekt bleka
adjektiv
1 som har svag, vit­aktig färg i förhållande till den naturliga; särsk. om an­sikte (el. om person, med tanke på detta)
bleklagd; vitblek
blek (av något)
han såg trött och blek ut
i sammansättn. ofta an­givande ljus nyans (av färgen i fråga)
blekblå; blekgrön; blekrosa; blekröd
blek om nosen se nos
blek som en albyl mycket blekhar var blek som en albyl i an­siktet
blek som ett lakan/lik mycket blekefter den långa vintern var han blek som ett lakan
blek som (ett) lärft mycket blekhennes an­sikte var blekt som lärft
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska bleker; gemensamt germanskt ord, besläktat med fornsvenska blik 'glans'; jfr ur­sprung till bleck
2 som gör ett kraft­löst in­tryck om person, handling och dylikt
ett blekt leende; partiet har ibland kallats en blek kopia av Moderaterna; hemma­laget var ovanligt blekt igår; hans dikter är bara blek romantisk efter­klang
i vissa ut­tryck äv. som rent förstärknings­ord
bleka döden; den bleka nöden; jag har inte den blekaste aning om vad klockan är
belagt sedan 1623
Ja, du kommer till slut,
bleka Dödens minut,
då med gran­ris min port blir prydd. Birger Sjöberg, Bleka dödens minut (i Fridas bok, 1922)