SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blink´er substantiv ~n, plur. blinkrar el. ~ äv. ~s blink·ernkörriktnings­visare som an­vänder blinkande ljus på bilar m.m. trafik.bakre högra blinkern fungerade intesedan 1955av eng. blinker med samma betydelse, till blink ’blinka’