SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blom´ substantiv ~men blomm·en1vanligen i sammansättn. (samling) blommor bot.mandelblomnyponblomäppelblomblom och bladfrosten hade tagit blommensedan 1777se 1blomma 2i vissa ut­tryck blommande till­stånd bot.gå i blomslå ut i full blomkörsbärs­träden stod i blomi blomsedan 1732I skuggan av unga flickor i blom.Titel på den andra boken i romansviten På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust (1919, svensk översättning av Gunnel Vallquist 1965)