publicerad: 2021  
blom blommen
blomm·en
substantiv
blom´
1 vanligen i sammansättn. (samling) blommor
mandelblom; nyponblom; äppelblom
blom och blad; frosten hade tagit blommen
belagt sedan 1777; se ur­sprung till 1blomma!!
2 i vissa ut­tryck blommande till­stånd
i blom
gå i blom; slå ut i full blom; körsbärsträden stod i blom
belagt sedan 1732
I skuggan av unga flickor i blom. Titel på den andra boken i roman­sviten På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust (1919, svensk över­sättning av Gunnel Vallquist 1965)