SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blund substantiv ~en blund·eni vissa ut­tryck till­ståndet att ha ögonen slutna särsk. i ut­tryck för dålig sömn fysiol.hon hade inte fått en blund i ögonen på hela nattenhan sov inte en blund på två nätteräv. ut­vidgatkort­varig sömn jag får nog ta mig en blundsedan ca 1605till blunda