publicerad: 2021  
blunda blundade blundat
verb
blun`da
sluta ögonen med ögon­locken
någon blundar
gapa och blunda (så får du något gott)!
äv. med konstruktions­växling
någon blundar (med något)
blunda med ena ögat
ofta bildligt låta bli att beakta
någon blundar för något/sats
någon blundar för något
någon blundar för sats
man kan inte blunda för nack­delarna med förslaget; myndigheterna verkade blunda för miss­förhållandena
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska blunda; nära besläktat med blind; jfr även blända
blundablundande